quietheart

ibland kan jag inte lyssna på kent- det gör så himla ont i själen bara. dels för det verkligen ett av mina favoritband och dels för att jag verkligen tar åt mig av det jocke sjunger. det är helt magiskt. det funkar inte att lyssna på deras musik när man är nere på botten. inte för att jag är där nu, men jag känner mig ensam.

men ikväll har det funkat att lyssna, 747-ansgar&evelyne-utan dina andetag. ja dessa låtar skär in i mig som glassplitter. jag blir så sårbar, jag blir så in i mig själv. det är nog vad jag behöver ikväll. att rannsaka mig lite, att känna efter.

ville verkligen me anna imorn, jag vill kunna vara med mina kompisar utan en massa måsten. men imorn funkar det inte. från och med nu ska jag inte planera något med någon innan jag verkligen vet själv vad jag vill ha ut av kvällen. det funkar tydligen inte annars. sorry firends, men sån är jag från och med nu. helgen den 26/27 då blire fest här hemma, men efter det går jag dit spriten för mig eller till mina kompisar, för visst jag har massa olika vänner och ibland känner jag att vara med dom. är det konstigt? nej såfan heller. så oveer and out fuckers. ikväll är det jag å kent. imorngon är det? ja jag vet inte. men fan ska jag göra som jag vill iaf. och fattar ni inte det så är det fan er det är fel på.