partners in crime.

vad händer vad händer vad händer?
just nu mår jag fan så jävla dåligt, jag vet ine vad det är som är påväg att hända men min kropp säger stopp!! idag har jag varit helt väck, har sovit nästan hela dagen och varit helt snurrig och skakig. så jävla otäckt. är på så dåligt humör så hälften hade varit nog.
jag vet att ni alla vill mig väl, att ni vill ha med mig ut och ha kul. men tyvärr jag har inte orkat svarat i telefonen de senaste två dagarna. jag orkar inte prata eller berätta varför inte inte vill vara med. för det är det ni begär av mig, ha en förklaring till varför jag är som jag är. men jag är ledsen jag kan inte förklara varför jag inte vill me. vill jag inte så vill jag inte. kan ni inte nöja er med ett nej? säger man jag liksom, då är det helt okej utan en anledning, men råkar man säga att man inte orkar eller bara nej så bägär männiksan i fråga en anledning till svaret man just gett. varför är det så? nä från och med nu får ett nej vara ett nej. punkt slut.

sedan har jag ångest också, panikångest typ. det kryper i kroppen på mig just nu. jag orkar inte vara still men jag orkar inte röra mig. jag har ångest över att flytta hemifrån, ångest över att vara ensam, ångest över att bråka med jossan, ångest över att emmelie ska åka, ångest över att börja jobba, ångest för att jag ska dö i förtid, ångest för att aldrig träffa kärleken, ångest över att en viss person är i usa, ångest över att killen fårn åre inte vill ha mig, ångest för allt.
varför kan ingen fatta? åhh. jag önskar bara att jag kunde bli pensionär och får göra som jag vill, resa vart jag vill, ha kärleken överstökad, ha en trygg framtid (förhoppningsvis). ja fy fan va gött. jag orkar inte jobba mer, i nte i lysekil, jag dör. jag hatar min chef, hon är en jävla bitch. jag hatar att köra dit varenda jävla dag och jobba häcken av mig utan att få något fört. jag hatar att sitta i det jävla köket på jobbet och lyssna på kylskåpet som låter, eller fläkten som surrar i min skualle. jag hatar tillochmed den där jävla lukten som jag blir mött av varje jävla dag. jag hatar att se hur poliserna har lunch varje dag 11.30. och se hur dom kommer tillbaka en timme senare. jag hatar att gå in på ica och handla och jag hatar alla mongos som finns i stan. fy fan för lysekil. men mest av allt hatar jag henne med stort h.

just nu är jag innne i en jävla svacka, hur ska jag ta mig upp? jag vet att det kommer att gå över, bara jag vill. men mitt självförtroende är så jävla långt nere just nu. jag vill bara att det ska bli bättre, men jag vet inte hur. jag vet att killen från åre inte kommer att vilja ha mig, det är som med alla andra killar jag träffar. det blir liksom inte något mer än såhär. det är min vanliga otur. när är det min tur då kan man fårga sig? jag har inte haft någon på snart 3år. 3jävla år. när är jag värd att träffa någon ny? är jag så jävla dum och ful då eller? för något är det ju som är fel. fan kan inte någon unna mig att träffa någon? jag inte ni unna mig att få må bra. att få känna mig speciell, att vara glad för min skull? åh jag orkar inte. jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte.

jag är livrädd för att leva men jag är dödsrädd för att dö.

over and out.